Jag var nitton \u00e5r och tog min svenska proggpojkv\u00e4n till Finland f\u00f6r att visa upp honom f\u00f6r pappa. Pappa utsatte honom f\u00f6r ett sm\u00e4rre f\u00f6rh\u00f6r och jag inte bara tolkade, jag gjorde allt f\u00f6r att mildra och f\u00f6rmedla, filtrera och d\u00e4mpa b\u00e5das repliker. Pappa fr\u00e5gade: \u201dN\u00e4r ska ni gifta er?\u201d Jag \u00f6versatte: \u201dPappa undrar hur seri\u00f6sa vi \u00e4r\u2026\u201d Jag ville att b\u00e5da skulle f\u00e5 s\u00e5 positiv bild av varandra som m\u00f6jligt.<\/p>\n
Jag tror inte att jag lyckades. Spr\u00e5k \u00e4r ju s\u00e5 mycket mer \u00e4n ord, ibland tittade de p\u00e5 varandra och undrade vad jag egentligen hade sagt n\u00e4r den andre reagerade p\u00e5 ett ov\u00e4ntat s\u00e4tt.<\/p>\n
I helgen deltog jag i Baltic Writers Meeting i \u00c5bo, \u00e5rets kulturhuvudstad. Det \u00e4r \u00f6ppen scen. Vid borden samlas f\u00f6rfattare, \u00f6vers\u00e4ttare och poeter. H\u00e4r kan man h\u00f6ra engelska i m\u00e5nga variationer beroende p\u00e5 talarens ursprungsland. Den turkmenske f\u00f6rfattaren talar ryska med \u00f6vers\u00e4ttaren fr\u00e5n Riga. Estniskan glimtar till mycket n\u00e4ra det finska, vissa ord avtecknar sig f\u00f6rst\u00e5eliga mot en bakgrund av en ljudmassa d\u00e4r jag inte ens kan urskilja enskilda ord i meningar. Vi lyssnar till varandras dikter, livsber\u00e4ttelser, historier, och ger dem till varandra som g\u00e5vor.<\/p>\n
Spr\u00e5k sitter djupt i m\u00e4nniskan. Viljan att kommunicera \u00e4r starkare \u00e4n Babels f\u00f6rbistring. Vi \u00f6verbryggar och bygger nytt. Till slut vet jag inte p\u00e5 vilket spr\u00e5k jag t\u00e4nker. Finska, svenska eller engelska. Orden kommer av sig sj\u00e4lva.<\/p>\n
Jag minns n\u00e4r min pojkv\u00e4n sa: \u201d\u00c4ktenskap \u00e4r en f\u00f6r\u00e5ldrad borgerlig kvarleva\u201d, och jag \u00f6versatte: \u201dF\u00f6r oss r\u00e4cker det att vi lovat att \u00e4lska varandra.\u201d<\/p>\n
P\u00e5 den \u00f6ppna scenen upptr\u00e4der en finsk poet till ackompanjemang av en vitrysk artists elgitarr. Nu, klok av erfarenhet f\u00f6rs\u00f6ker jag vara s\u00e5 korrekt som m\u00f6jligt, inga f\u00f6rsk\u00f6nande omskrivningar n\u00e4r jag rad f\u00f6r rad viskande simultantolkar i \u00f6rat p\u00e5 min svenska poetkollega.<\/p>\n
Solja Krapu<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag var nitton \u00e5r och tog min svenska proggpojkv\u00e4n till Finland f\u00f6r att visa upp honom f\u00f6r pappa. Pappa utsatte honom f\u00f6r ett sm\u00e4rre f\u00f6rh\u00f6r och jag inte bara tolkade, jag gjorde allt f\u00f6r att mildra och f\u00f6rmedla, filtrera och d\u00e4mpa b\u00e5das repliker. Pappa fr\u00e5gade: \u201dN\u00e4r ska ni gifta er?\u201d Jag \u00f6versatte: \u201dPappa undrar hur … Continue reading Solja Krapu<\/span>